Förord av Nils-Eric Sandberg

Astrid Ståhlberg är väl den enda kvinna i modern tid som seglat som kapten på ett fartyg med ett gäng kriminella som besättning. Hon var ansvarig för fartyget Paulus, som tog emot grova förbrytare på rehabiliteringsseglats runt Sveriges kuster och ner till Baltikum. Det är en fantastisk historia om hur en ensam kvinna kan hantera ett sådant sällskap, och få forna gangstrar att foga sig i sträng disciplin och spritförbud. För sociologer och psykologer som forskar om kriminalitet och det stora problemet om rehabilitering är Astrid Ståhlbergs bok en guldgruva av uppslag.
Allt gick inte lätt. Det är ibland svårt att få gamla mördare att sitta snällt. Men Ståhlberg visar hur en timid person med en förening av vänlig-het och bestämdhet kan få en samling grova sällar att civiliseras, följa order, hantera ett fartyg, sköta sig.
Boken är dessutom en äventyrsskildring, en kombination av Titanic ochSigfrid Siwertz Mälarpirater, runt Sverige. Alla värdar i strandhuggen blev inte så belåtna över gästerna. Men den kvinnliga kaptenen lyckades hantera både besättning och tvivlande kommunalpolitiker.
Boken är rolig, och spännande. Men den är främst ett vittnesbörd om att nya idéer och vilja kan påverka beteenden och forma nya människor av även de mest belastade kriminella. Därmed är Astrid Ståhlbergs berättelse inte bara rolig och dramatisk, utan också – det väsentliga – riktigt hoppfull.

Nils-Eric Sandberg, f d ledarskribent på Dagens Nyheter